Men det dröjde inte tre månader iallafall. Jag höll mitt löfte ;)
I fredags var det sista dagen på första terminen, allting går så fort här!
Man hänger inte riktigt med, veckorna och månaderna bara flyger förbi.
Mina femåringar är bara för söta! Jag har fått 31 stycken guldklimpar som jag redan börjat få seperationsångers för. Jag vet inte riktigt hur det ska gå i Mars.
Bäst att inte tänka på det förrens jag är där. De kommer jämt med ett leende och så fort de ser mig på morgonen översköljs jag med kramar och glada rop: Teacher Malin (eller Marin ;)). Man kan ju inget annat än smälta!
Dagarna börjar med gemensam samling utomhus med alla kidsen i kindergarden (11 klasser). Där jag och min kollega och norska vän Beate ber fadervår, sjunger sånger och lite annant på engelska med barnen. Sedan håller de thailändska lärarna i en del. Efter ca 40 minuter går vi tillbaka till klassrummet. Då är det dags för min engelska lektion som håller på ganska långt in på förmiddagen. Efter det går jag till en annan klass och har lektion. De barnen är olika klasser varje dag, allt från 3 till 6 åringar. Efter detta är det dags för att förbereda allt innan lunch och efter lunch är det siesta för barnen i två och en halv timme då de ska sova vilket inte alltid är självklart ;) och jag ska planera för morgondagen och äta. När de vaknar är det kamning och frisyruppsättning på alla flickor. borde gått någon kurs i det haha men det går bättre och bättre, (de flesta tjejerna har ju långt och tjockt hår så inte det enklaste). På eftermiddagen går jag runt och pratar engelska med dem så mycket jag kan undertiden de har thai- lektion och en paus då de kan gå och köpa snacks och se på någon film.
Att arbeta på en thailändsk skola är så annorlunda än den svenska! Man ser på saker på så olika sett och det tar verkligen tid att sätta sig in i hur det är ok att agera och uppföra sig. I Sverige har sådant alltid varit så naturligt eftersom man är uppväxt där. Men här har man verkligen fått tänka till och se att det inte bara finns ett sätt, vissa saker håller man med om medans vissa inte, men man får tar kulturen efter vad man kommer så långt det känns ok moraliskt. Det är verkligen så kul att Gud sänt hit oss för att hjälpa till på denna plats. Jag älskar den och kommer sakna den så! Men man kan ju alltid komma tillbaka. Men mer än halva tiden här är ju kvar så jag ska njuta av varje stund! I love Prachuap!
Love / Teacher Malin
